Äntligen en egen cykel

När nu cykelsäsongen drar igång igen är det väl läge att väcka liv i cykelbloggen. Den stackars cykelbloggen som fick en abrupt paus mitt i eftersom min cykling fick sig en liten paus.

Som första inlägg i år, och innan vi börjar blicka framåt mot en spännande cykelsommar, måste jag börja med att visa upp min första egna racercykel och hur det såg ut när jag provcyklade och inhandlade den förra sommaren. Vi var på kusinens födelsedagsfest den dagen, och fick lite bråttom därifrån eftersom jag tidigare hade spanat in ett superfint erbjudande på XXL. Tid fanns inte att byta om så på med ett par cykelbyxor under klänningen, upp med klänningen på höften och så ut på parkeringen med pumpsen på pedalerna. Och min blev cykeln. Förvisso ingen dyrgrip, men väl ett kap och förstås Shimano 105-prylar (som medcyklisten säger att man ska ha...).

Vem sa att det inte fungerar med pumps på racer?
 Fattas bara SPD-fäste på dem.

Nu skulle jag gissa att cykeln har gått 15-20 mil, varav cirka 13 i år. En tur med den lagvigde medcyklisten, en tur med VCKs introgrupp och en tur med lugna gruppen. Skönt att kunna få säga att det funkar fint att köra med lugna gruppen. Skulle vara kul att innan säsongens slut prova medelgruppen, men det får tiden utvisa. Först väntar Mallorca där cyklingen näsan alltid är som bäst!