Visst kan Helle cykla: Och så nådde vi San Salvador till slut (dag 6)

Per och jag tyckte det var lite retsamt att vi valde bort backen upp till klostret, Ermita de San Salvador, i lördags (dag 2). Vi valde därför, självklart enkom därför, bort 16-milaturen till Sa Calobra till fördel för San Salvador. En underbar tur blev det, det tror jag vi båda tyckte. Lite annorlunda att cykla bara två, men helt klart härligt det också.

Efter nästan fem mil kom vi fram till backens början. Vi hade kunnat åka in i Felanitx och äta lunch, men det är bara så otroligt opsykologiskt och även fysiskt fel, att spara backar till efter maten. Då har man ätit gott, hunnit bli lite sömnig, allt blod går ner i magen och benen känns som bly. Sådant går ju över efter ett tag, men det är skönt med lite platt mark efter lunchen.

Skylten man möts av kan ju kännas lite nedslående. Men skam den som ger sig. I vanlig ordning skickade jag iväg mitt sällskap före, själv pausade jag och tog bild på skylten. Men en sådan här utmaning ska tas i egen takt, det är superviktigt, för annars knäcker man sig lätt. Med Cocacola och några muslibars i magen bar det i alla fall av uppför backen. Och det var inte så farligt. Visst går det långsamt, knappt styrfart ibland, men det går i alla fall hela tiden framåt. Och konstigt nog är det nästan mindre jobbigt att cykla uppför än nerför dessa serpentinvägar. För det gör så ont i händer och handleder när man ska bromsa nerför, verkligen grymt ont. Och försöker man i stället lägga sig ner i bocken på styret och få bättre tag om bromsarna, ja, då får man jätteont i nacken. Så det är pest eller kolera som gäller.

Upp kom vi i alla fall. Och utsikten och segerns sötma var fantastisk. Man ska inte jämföra sig med andra, bara sig själv. Och dag 2 var vi inte uppe, det var vi nu. Vid det här laget började hungern ge sig till känna, bara att bita i det sura äpplet och rulla ner. I Felanitx hittade vi till slut fram till bytorget och gissa om det var gott med en pasta och en Cocacola.

Efter ett nästan ha somnat på restaurangen hade vi siktet inställt, det var hemåt som gällde. Någon typ av felkörning gjorde att vi hamnade i Hiltonkurvan. Fråga inte var bara. Tillbaka i S'Arenal.räknade vi till 11 mil, men eftersom jag hade mitt totalmål för veckan klart för mig körde jag en extra mil medan Per tvättade och lämnade tillbaka cykeln. Racercyklar är lättcyklade. Sedan satte vi oss på med några av de andra på After Bike-haket för ett glas Cava och öl. Så värda!

Turen gick från S'Arenal, Llucmajor, Porreres, Felanitx, Ermita de San Salvador, Campus del Puerto, Son Coves (tror jag), väg Ma-6014 tills vi körde lite fel och hamnade i "Hiltonkurvan", och sedan ner till S'Arenal via "Hiltonvägen".