Jag fattar, jag fattar! Detta är inte Dirt Bike. Det är mountainbike. Och jag är bara en gammal tant som försöker göra mig lustig. Men cyklarna, framför allt Henriks, är bara så smutsiga. Och det är ju som är halva grejen med mountainbike, att man får bli smutsig, lerig och blöt. Och samtidigt njuta av det. Dirt Bike, alltså!
En del dagar är det tur att man ska på träning. Sådana här gråkalla dagar som passerar just nu skulle man ju annars bara krypa in till sig och kanske sätta sig soffan och slöa. Eller hålla på tvätten! Inget kul alls. I stället sätter man sig på cykeln, cyklar bort till träningen och möts av det här:
Största samlingen jag sett hittills, tror jag, och då hade ändå snabbgruppen redan stuckit iväg. Själv glömde jag bort att jag hade mina SPD iklickade och la mig direkt vänster ner på asfalten. Smällar man får ta dock! I alla fall, otroligt kul att fler upptäcker det här med att cykla i skogen. Det ger inte bara en massa frisk luft och motion utan även en möjlighet till att komma ut i skogen, längre ut, på ett helt annat sätt än om man går.
Idag körde vi i vuxengruppen iväg norrut med Ulrika som ledare. Härlig tur och vi hann som vanligt prata lite under tiden. Och skrika som när jag, utan att göra mig illa, ramlade rakt bakåt och nästan gjorde en sned bakåtkullerbytta över en mossbeklädd sten. Ibland ska man ha tur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar