Eller ska man kanske säga stormande förälskelse? Det kan helt enkelt inte beskrivas på något annat sätt. Jag anande det redan efter mina två introturer med Västerås Cykelklubb häromveckan, men efter mina första 66 km här på Mallorca har jag fått visshet. Även om det naturligtvis inte kommer i närheten av upplevelsen att få sitt första barn, och den himlastormande förälskelsen som detta nya lilla liv innebar, så kan jag ändå likna känslorna lite vid det. Föremålet är nytt, känslorna ligger utanpå och gråten är nära. Det är otroligt vackert, det är underbart socialt, lyckan vill skrikas ut i nedförsbackarna och jag tar ut mig som jag aldrig har tagit ut mig förut. Killarna kör egentligen för fort för mig och i uppförsbackarna rinner tårarna bakom solglasögonen när jag egentligen inte orkar mer. Och ändå vill jag inte sluta.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar