Som på sommarkollo, fast bättre (dag 4)

Att åka på cykelresa till Mallorca är verkligen otroligt kul. Jag njuter oavbrutet utom möjligen just i det ögonblick då jag ska sätta mig på sadeln på morgonen och kanske inte heller i uppförsbackarna. Jag funderar på vad det är som är så fantastiskt och har kommit fram till att det nog är känslan av att det är som på kollo. Fast bättre. Du åker till ett trevligt ställe med dels några människor du känner, dels med några som du inte känner men har förutsättningar att komma överens med eftersom du delar ett intresse. Du kan nörda hela dagen och hela kvällen, det vill säga cykla dagens tur och sedan ägna resten av den vakna delen av dygnet åt att gå igenom dagens tur i detalj och planera nästa dags tur i detalj. Du är dessutom intresserad av att både delge din syn på och höra alla andras uppfattning om både det ena och det andra som har med dagens cykling att göra, om cykeln du kör på, om cykelbrännans förhoppningsvis raka kant på överarm och lår (inklusive uppvisning), skavsåren du får och var de sitter samt huruvida det är okej att ha svarta strumpor alternativt linne när man cyklar racer. Som om inte det vore nog tillkommer att man inte behöver ligga på sovsal och kan äta precis (läs måste) så mycket man vill utan att få dåligt samvete. Och tilläggas kan att det är grym kvalitetsstämpel på resesällskapet. Trevliga, smarta och vältränade herrar (och alldeles för få damer), det kan faktiskt inte bli bättre. Och som jag har skrattat! Var är alla singeltjejer? Att åka med VCK till Mallorca vore rena drömmen för er.

Dagens tur slutade på strax över 100 kilometer och gick återigen till Petra, men denna gång via "blomstervägen". Uppvärmning och fri fart uppför cykelvägen längs med motorvägen. En härlig tur och återigen det "lugna gänget". Varje dag nya konstellationer utifrån vad man orkar med. De starka drar vilket gör att det åtminstone till viss del blir lagom träning och fart för de flesta. Jag upptäcker till min förvåning att det här med backar börjar ge sig lite. Det är fortfarande grymt jobbigt, men nu börjar jag kunna planera min backkörning lite bättre. Vill nog påstå att dagens tur var den vackraste hittills med många mil i bondlandskap. Mallorca är verkligen den perfekta ön för cykling. Fantastiskt vackert och dessutom är bilisterna över lag otroligt hänsynsfulla. Vi gör vårt bästa att göra oss smala som grupp genom att i tid ropa "bil bakom", men det är den hänsynsfulla bilföraren som gör den stora skillnaden enligt mig.

Efter nära fem mil var det dags för lunch. Som vanligt var lunchen på cykeltorget i Petra, otroligt mysigt ställe. Man ska nästan vara glad om man får någonstans att sitta. Körde på baguette med serranoskinka igen, jag vågar helt enkelt inte byta nu lunchmenyn nu när allt flyter så bra. Sedan iväg igen, och efter ungefär en mil delade vi gruppen. Jag vågade mig på att åka med dem som skulle åka lite mer backigt. Det blev sju herrar, för mig okända före denna vecka, och jag. Sjukt kul, och de var ju bara så schyssta. I första jättebacken låg jag i baksuget bakom en jättestark herre och sedan stod alla de andra och väntade på toppen. Så härligt. Sedan väntade sju kilometer långa hastighetsrekordsbacken vid Randa, denna gång uppför. Nu vet jag ju att jag ska släppa de andra direkt vid backens fot, och det gick faktiskt lite bättre. Speciellt när jag fick glada tillrop från 52 norrmän som tuffade om mig mitt i backen.

En toppendag, kan man säga. Igen.

(Dagens cykelkompisar: Siv, Margaret, Frank, Hans, Fred, Lars, Anders, Andreas och Mattias från VCK samt Lars, Jouku, Fred och Kari från Norberg.)